a feeling of autumn

Jag köpte tillslut de där jeansen från Gina Tricot också. Efter att ha prövat dem en gång till kunde jag inte låta bli. Så nu äger jag faktiskt ett par blåjeans! Totalt två par jeans i garderoben och mängder av kostymbyxor...

Det var jag och Emma som spenderade lördagen på stan. Vi ses på tok för sällan, så nu passade vi på. Jag köpte även lite andra kläder, bland annat ett spetslinne och en koboltblå kjol. Färgen på kjolen gjorde mig tveksam först, men modellen var riktigt trevlig och jag ville ju ändå ha en blå kjol. Jag ska nog inviga den på måndag.

Hela dagen har det varit kallt och regnat. Usch. Nu blir det tvätt och studier.

Nu har jag arbetat mig igenom hela America's Next Top Model 11, det vill säga den säsongen som går på TV nu. Jag gillar verkligen den serien. Till och med Robert har varit med och tittat en del.

Det finns dock en sak som irriterar mig riktigt, riktigt mycket. Jag ville se hur många avsnitt det fanns och gick därför in på den officiella hemsidan. Där står det med stora bokstäver vem som vann. Precis vad jag inte ville veta. Om man vet vem som vinner blir mycket av spänningen helt förstörd. Hur kan de vara så dumma att de postar det så tydligt? I Sverige har säsongen precis bara börjat, ingen här vill veta hur det gick. Varför gick jag in där? Argh.

En annan sak som är intressant med Top Model är hur typiskt amerikanska deltagarna i regel är. Det är hela tiden väldigt mycket skrikande och synlig entusiasm. Om deltagarna står uppradade och lyssnar på beskrivningen av en utmaning kommer det massor av högljuda, positiva kommentarer efter varje mening. Hade samma sak skett för ett gäng svenskar hade deltagarna varit knäpptysta och bara lyssnat. Eventuella frågor hade setts som retoriska.

Nu är jag nyss hemkommen från första ju-jutsu-passet i år. Vad skönt det känns! Innan hade jag ont i magen och kände mig seg, det försvann sedan helt under träningen. Jag är glad att det inte hindrade mig från att gå. Själva träningen var hård, speciellt uppvärmningen. Det märks att man inte varit igång sedan graderingen i mitten på december. Den lilla kondition jag hade är i botten.

Jag gillar verkligen vårt gäng med folk som började samtidigt. Stämningen är jättetrevlig. Dock var vi bara 6 stycken gulbältare idag. Däremot var nybörjarna många. Det känns lite udda att inte vara lägst i grad längre. Plötsligt är det vi som ska sitta längst fram och hälsa på tränarna.

Jag misstänker att jag kommer att ha ont imorgon. Smalben och underarmar lär ha en del blåmärken. Jag gjorde dessutom en rejäl tabbe och attackerade för hårt vid ett tillfälle, och fick all kraft riktad mot min underarm. Det var tämligen smärtsamt.

För första gången har jag märkt av nackdelar med att nedre delen av min rygg är mindre rörlig än vad som är normalt. Vi gjorde en ny typ av fasthållning där man gör precis den rörelse som jag inte fixar. Jag får ta till andra knep för att få den att fungera. Tidigare har det aldrig varit några problem då jag kan kompensera genom att vrida andra delar av ryggen och höften mer.

Dagen har varit ganska lugn i övrigt. Tidig uppgång vid 7 (det gäller att hålla bra dygnsrytm tills skolan drar igång!) och sedan lite tittande på serier och WoW-spelande. Nu ikväll blir det mer WoW då vi drar ett gäng på tio personer och dödar gigantiska spindlar. Men först blir det mat.

Jag saknar värmen. Idag var det på tok för kallt för min smak. Det här är bilder från tidigt i september då jag och min mamma promenerade runt i Öster Mälarstrand i Västerås. Jag har tagit alla bilder. Det finns ändå rätt trevliga sidor av hösten...

Dagen har varit lugn med en annorlunda utflykt. Igår bestämde jag och mormor att vi skulle ses en snabbis så hon kunde lämna över min nya (60 år gamla) stekgryta som hon har fixat åt oss. Hon och morfar skulle ändå vara i stan för att gå på antik/samlarmässa. I morse vaknade jag rejält tidigt, redan vid 5. Efter frukost och lite Top Model var jag ganska rastlös, så jag ringde mormor och frågade om jag fick följa med på mässan.

Mässan var ungefär som en avancerad loppmarknad. Supermycket småprylar med allt från porslinsfigurer och kristall till uppstoppade djur och gamla smycken. Dock en helt annan prisklass än loppis. Varenda yta var blankpolerad och upputsad. Jag jagade främst gamla fickur, broscher i form av trollsländor samt vaser. Dock hittade jag ingenting intressant. De fickur som fanns såldes för hutlösa priser och fungerade i många fall inte. Morfar var dock mycket nöjd, han hittade en tioöring från 1800-talet som saknades i hans samling.

Resten av dagen har varit mycket slapp. Mer Top Model och en sväng till affären och Posten. Robert har köpt ett ritbräde och och extern hårddisk och leker förnöjt med dem. Jag har äntligen fått tag i en fjärrutlösare till kameran, så den ska jag pröva senare. Tillsammans med stativet jag hittade i julas borde jag kunna ta roliga bilder på mig själv.

Det känns lite konstigt nu att det inte finns något att göra förrens skolan drar igång med nya föreläsningar på tisdag. Sista tentan var igår och min dugga har blivit flyttad fram i tiden en vecka, så det finns inget jag borde göra. Jag är helt och hållet ledig till tisdag. En sådan konstig känsla! Jag är van att alltid vara stressad och ha något jag borde göra hängande som ett åskmoln över mig. Nu blir jag olustig när jag försöker göra något. Det är svårt att sitta still. Det jag brukar tycka är kul att pyssla med gör mig rastlös. Jag kanske borde försöka dra ner på stressen?

Det blev brunt. Efter massor av research angående olika salonger, deras priser och kvalitet tog jag ett djup andetag och bokade en tid. Jag hade tur nog att få en tid redan igår. Det blir extra kul att dyka upp efter tenta-perioden med en helt ny hårfärg.

Det blev tillslut Barbis i Ryd som jag bokade tid hos. Studentplånboksvänliga priser och att det var nära dit var två viktiga faktorer. Jag tvekade dock när det gäller kvalitet. Skulle de hålla måttet? Jag har aldrig varit missnöjd när jag gått därifrån, men det har en killkompis. Jag hittade dock väldigt många positiva omdömen på internet, vilket ledde till det slutliga avgörandet.

Jag är nöjd! Personalen på Barbis kändes väldigt professionella med färgen och var noga med att det skulle bli bra. Jag var först lite tveksam till om det var rätt nyans på håret, varpå de erbjöd att färga om det utan kostnad om jag inte var nöjd. Det visade sig dock vara de starka lamporna i lokalen som lurade ögat, i normal belysning och utomhus var det som jag tänkt mig. När jag gick kände jag mig glad och ompysslad. Till priset 1120 kr (inklusive klippning) tycker jag att det är ett mycket bra resultat. Jag kommer inte tveka att gå dit igen.

Färgen blev bra. Det ser väldigt naturligt ut och är inte för skarp skillnad. Nu återstår det bara att se vad resten av världen tycker.

Ohh. Plötsligt går White Lies med E.S.T att hitta på nätet, trots att releasedatumet ännu inte kommit. På YouTube här och hela albumet här. Låttexten finns här.

Jag vet vad jag kommer att lyssna sönder när jag inte gråter över tentan på fredag.

Jag har funderingar på att färga håret. Jag har haft min naturliga hårfärg (blont) i massor av år och har börjat bli ganska trött på den. Dessutom har den dragit sig mer åt det gråaktiga hållet. Det känns som om jag har två alternativ för att göra det roligare: färga det brunt eller ljusa upp det en aning.

Om jag färgade det brunt skulle det vara en ljusbrun, mjuk färg. Jag har blivit otroligt fascinerad av Blair Waldorfs hår (bild nedan), men det är kanske inte är riktigt så mörkt jag skulle vilja ha det. Det verkar dock vara knepigt att färga håret brunt från en naturligt blond bas. Enligt de webbsidor jag tittat på bör man först färga i rött pigment, annars finns det en risk att håret blir grönt (naturliga gula toner + blå toner i färgen = grönt). Första färgningen skulle självklart göras hos frisör, men hur skulle det bli att färga utväxten själv? Dessutom kanske jag inte passar i brunt då jag har väldigt ljus hy.


Aningens ljusare blont känns fortfarande lite tråkigt. Dessutom får jag en hel del konstiga associationer så fort jag börjar tänka på blondering, som silikonbrudar och fjortisar. Däremot vet jag att jag passar i blont hår eftersom jag i stort sett alltid haft det. När jag var yngre hade jag nästan vitt hår. Det som är tråkigt med blont hår är de förutfattade meningar folk ofta har. Bara för att jag är blond antas det att jag har en mycket låg intelligensnivå och att jag ligger med alla. Det är ganska drygt att år efter år få en sån behandling av främlingar. Man måste ständigt bevisa att man är bättre än folks konstiga idéer, och det är utmattande. Periodvis känner jag mig som Barbie, och det är inget jag eftersträvar.


Ovan är en bild på mig som jag manipulerat i Photoshop. Även ögonbrynen är ändrade färgmässigt för att ansiktet inte ska se konstigt ut. Längst upp till vänster är min naturliga hårfärg. Vad passar jag bäst i? Själv gillar jag de två bilderna till höger. Den längst ner till höger har den mörkaste hårfärgen. Skulle jag kanske ha något ännu mörkare? Rödaktigt tror jag dock inte på, det skulle vara en lite "kallare" färg.

Mina vänner och bekanta har delat upp sig i två läger. Vissa tycker att jag passar väldigt bra som blondin och andra att jag borde pröva brunt hår. Själv är jag nog mest sugen på brunt, men tänk om det inte blir bra?

Det blev faktiskt ett par jeans. En av de första affärerna jag gick in i var Esprit, och det var där jag hittade dem. Det blev ett par svarta stretchjeans med gula sömmar, låg midja och rakt ben. Dessa närmare bestämt. Tog med mig massor av storlekar in i provhytten och insåg till min stora förvåning att de som satt bäst var två tumstorlekar mindre än de jag hade på högstadiet. Skumt. Jag la undan jeansen och kikade i andra affärer, men det var tillslut dem jag gick hem med. 30% rea är inte fy skam heller.

Jag hittade även ett intressant par på Gina Tricot. De var i mörkblå denim med gula sömmar till ordinarie pris. Här var dock storlekarna mer som jag mindes dem, så det är antagligen Esprit som hade konstig skala. Efter en del beslutsångest valde jag dock att inte köpa dem. Ångrar jag mig finns de säkert kvar. Extra intressant här är att det under en diskussion nu i vintras kom fram att många tycker att bara jeans från Gina Tricot funkar då alla andra är för små i midjan. Mystiskt med tanke på att jag har precis omvänt problem och ändå hittar ett par som sitter bra i midjan. Kanske har de verkligen lyckats hitta modeller som passar alla?

En annan intressant iaktagelse angående jeans har jag gjort på internet. Oavsett webshop man går in på som säljer jeans så står det att de har "perfekt passform". Snacka om bullshit! Det låter bra mot kunden, men betyder inte någonting.

Kanske är jag inte redo för "riktiga" blåjeans, det vill säga denimfärgade. Vi får se hur mycket jag använder de jag köpt nu. Det lär nog bli en del ändå.

Jag har inte köpt några jeans sen jag gick i nian. De slutade helt enkelt att vara intressanta. Nu för tiden äger jag nästan enbart svarta kostymbyxer. Sköna, mjuka material och aningens lös passform. Dessutom finns många billiga varianter. De passar min kroppsform och ser lagom klädda ut.

Nu har jag dock börjat fundera på jeans. Varför vet jag inte, kanske förnöjer det med omväxling? Det vore trevligt att äga ett par i mörk denim med bra passform, helst i bootcut-modell. Jag är sugen på att pröva lite i affärer och få ett hum om det funkar eller ej.

Frågan är bara var jag börjar. I högstadiet köpte jag jeans på JC, men funkar det fortfarande 8 år senare? Jag är inte fjortis längre och jag bryr mig inte om märken. Och vad har jag egentligen för storlek? Kostymbyxor kommer inte i tum-storlekar direkt. Det jag minns från högstadiet var att jag redan då hade svårt att hitta modeller och märken som passade. Jag har typiskt timglasformad kropp med mycket smal midja och breda höfter och lår. Det som är lagom över låren och höfterna är i regel väldigt stort i midjan. Framifrån ser det okej ut, men på baksidan blir det en rejäl glipa där linningen står rakt ut och ett decimeterstort glapp bildas mellan min rygg och linningen om man ser mig i profil. Vart hittar man jeans som passar en sån kropp?

Jag har även funderat över midjehöjd. På högstadiet hade alla låg midja, det fanns knappt andra jeans. Jag trodde på grund av detta, komiskt nog, väldigt länge att midjan satt vid höften, för det var ju där jeansmidjan satt. Men hur skulle jag se ut i normal midjehöjd? I hög midja? Jag har verkligen ingen aning. Jag misstänker även att det blir svårare att hitta jeans som sitter bra ju högre midjan är. Vilket märke skulle sy ett par jeans med hög midja där linningen är två storlekar mindre än själva jeansen?

Jag antar att den enda lösningen är att faktiskt pröva ett gäng jeans och se hur de sitter. Men lite tips vore inte helt fel.

Jag såg precis senaste avsnittet av Gossip Girl och blev helt fast på slutet. Inte på grund av handlingen, utan den fantastiska låten. Jag fick koncentrera mig för att höra replikerna och inte bli totalt uppslukad.

Vi tv.com fick jag veta att det är White Lies med låten E.S.T. Men det verkade helt omöjligt att faktiskt hitta låten någonstans så jag kunde lyssna på den. Till slut hamnade jag på Amazon, där det visade sig att låten kommer från albumet "To Lose My Life..." som släpps först den 19:e januari. Det är med andra ord bara att vänta. Där fanns dock en kort bit av låten att lyssna på. På YouTube finns några livespelningar med mycket dålig kvalitet och massor av andra förvirrade människor som sett samma avsnitt som jag och nu letar efter låten.

Kan inte den 19:e vara här snart? Snälla?