a feeling of autumn

Det känns som om mitt liv bara består av möten. Jag har nästan ett möte varje dag, men i regel fler. Om det nu är så när man pluggar, hur sjutton blir det sen när man jobbar? Lunchmöten, extramöten, planeringsmöten, formella möten. I nästan varje kurs är det någon form av grupparbete, med ännu fler möten.

Att hösten kommer med gråhet, kyla och mörker gör inte saken bättre. Jag hade dock en trevlig helg, det är alltid något.

De nya kurserna har dragit igång på allvar nu. Ny läs-p, som senare följs av en ny tenta-p.

Jag har upptäckt hur utbildningsformerna utvecklas allt eftersom man kommer upp på högre nivår på tekniska högskolan. Man kan dela in dem i tre faser:

1. Skriva som en galning + svensk kurslitteratur. I början är det mycket matte. Då skriver läraren på tavlan samtidigt som han pratar, och man skriver av. De hinner i regel med otroligt mycket på en föreläsning, och man släpper aldrig pennan. Effektivt och lärorikt. Kurslitteraturen är på svenska, oftast skriven av professorer på skolan. Böckerna är bra, lättlästa och täcker det man behöver veta.
2. Power Point-leda + amerikansk kurslitteratur. Sakta men säkert smyger sig mer och mer PP in på föreläsningarna. Tillslut drar alla lärare igenom 150 dåligt uppbyggda slides på en och en halv timme. Halva föreläsningssalen sover, den andra halvan tänker på annat. Tråkigt! Litteraturen är en amerikansk bok på 1000 sidor som täcker ämnet och massor mer. Onödigt mycket text, otymplig och dyr.
3. Power Point-seminarier + vetenskapliga artiklar. De 150 dåliga slidesen har krympt till 20 bra. Nu ska allt diskuteras och utvärderas, lära sig får man göra hemma. Den enda kurslitteraturen är 50 fruktansvärda vetenskapliga artiklar som kostar skjortan att printa och är enormt tidskrävande att läsa. Tentorna byts mot avancerade reflektionsuppgifter och duggor.

Det komiska är att jag precis har förstått hur jag pluggar mest strategiskt för att klara kurser från den första fasen. Fas 2 är ännu jäkligt knepig att handskas med och fas 3 är ren skräck. Nu är jag för länge sedan förbi fas 1 och har haft några kurser från fas 3.

Varför funkar det så här? Jag är dock glad att jag har den där statistikkursen, fas 1-nostalgi är aldrig fel, i alla fall inte när man har lärt sig hur det funkar.

Föreläsning vid 8 idag, usch. På tok för tidigt. Vid den tiden ska man sova. Att det dessutom är mörkt när man går upp gör inte saken bättre. Att vakna av skränet från väckarklockan och vandra runt i en kall, mörk lägenhet är inte roligt.

Just nu läser jag bland annat Matematisk statistik. Jag skulle ha läst kursen tidigare, men det har inte blivit av. Att läsa den just nu var dock en skön omväxling mot övriga kurser. Det senaste året har jag bara haft föreläsningar med Power Point-genomgång. Jag ogillar det verkligen, det är alltid för många slides ( runt 150 st på 1,5 timme) med för mycket text. Det är omöjligt att koncentrera sig på så många slides under så lång tid. Annat är det med matte-kurserna. Där skrivs det alltid på tavlan och det går i bra tempo. Eftersom man hela tiden är aktiv när man skriver tappar man inte koncentrationen. Det är så det ska vara. Jag gillar matematiska institutionen, trots de fruktansvärda tentorna (Nej, jag skojar inte. Linköping är känt för sin svåra matte).

Nu blir det rapportskrivning. Inget ledigt i helgen för min del. Det är sorgligt, en kompis skulle ner på stan och köpa festkläder och sedan gå på sittning. Jag vill också!

Just nu har jag tenta-period (allmänt känt som tenta-p). Det innebär att det inte är några föreläsningar eller lektioner, utan ungefär en och en halv vecka ägnas enbart åt tentor. Då man läser tre-fyra ämnen åt gången blir det upp till fyra tentor åt gången. Ofta har man också ett gäng släpande.

Till just den här tenta-p har jag en tenta och två rapporter som ska skrivas. Tentan känns ganska ofarlig, men de där rapporterna är hemska. Anledningen heter vetenskapliga artiklar. För att skriva dem behöver jag ha plöjt ett stort antal. En vetenskaplig artikel är ungefär 20 sidor, skriven på så avancerad engelska författaren har kunnat åstadkomma. Det tar runt 8 timmar att bara läsa en artikel om man ska vara noggrann och helt säker på att man förstått allting. Långa meningar, grammatiskt krångligt och högtravande ord. Usch. Till min fasa måste jag ta mig igenom nästan 30 artiklar på bara några dagar. Hur ska det gå egentligen?

Varför envisas våra lärare med det här? Riktiga böcker är enormt mycket trevligare att läsa, även om de är på avancerad engelska. Artiklarna tenderar också att vara rejält partiska och ser bara ena sidan av saken.

Varför plåga oss?

Ångest.

Hur fasen ska jag hinna?