Mitt nya, fantastiska liv

Jag hade nån fundering på att skriva massor på bloggen när jag började jobba. Om mitt nya, fantastiska liv i Stockholm och alla spännande och fascinerande saker jag skulle göra. Ungefär som en sån där blogg folk startar när de flyttar till någon exotisk plats, typ "Mitt skithäftiga liv i Tokyo". Sedan fylla bloggen med färgglada bilder och leende människor.

Nu lyckades jag inte hitta bostad i Stockholm direkt, utan bor hos mina föräldrar i Västerås. Inga nya omgivningar med andra ord. Inte heller massor av stadsliv eller krogbesök heller eftersom jag alltid måste med tåget hem. Dessutom har mitt liv reducerats till sova-äta-jobba-pendla. Det är det enda jag gör, känns det som. När jag kommer hem är jag löjligt trött och går helst och lägger mig vid halv nio. Halv nio! Vansinne. Men när man måste lämna huset innan sju på morgonen för att vara på jobbet vid halv nio blir det så.

Jag har med andra ord knappt något liv alls. Tämligen deprimerande. Just nu lever jag därför på hoppet att det ska bli bättre, att jag vänjer mig, att jag får en lägenhet i Stockholm och kan påbörja det där fabulösa livet jag egentligen borde leva.

Jobbet är mycket trevligt, i alla fall. Precis vad jag ville jobba med på ett väldigt trevligt företag. Fantastiska arbetskamrater och härlig stämning. Nu har jag jobbat runt 2 månader.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0