Norrlandsromantik
En sommar tvingades jag med upp till den där stugan i en vecka. Det var hemskt. Totalt avskuren från all civilisation, knappt ens radion fungerade. Om jag minns rätt var den enda radiostationen man kunde få in P1. På TV gick det genom mycket brus att skymta SVT1, SVT2 och 4:an. Det blev inte varmare än tio grader någon dag, och det regnade konstant. Jag lurades även ut på en myr för att plocka hjortron, och kom hem blöt upp till midjan efter otaliga feltramp. Min bild av Norrland var med andra ord inte särskilt positiv. Kallt, regnigt och fruktansvärt ensligt. Samtidigt hemma var det 25 grader varmt, sol, massor med vänner och stadig tillgång till internet.
För över ett år sedan snubblade jag över Norrlands-bloggarna UnderbaraClara och Aenigma. Här möts man av stolthet. Clara visar med mängder av bilder att det visst finns skönhet och härligt väder. Allt är inte bara negativt. Helt nya världar öppnas, världar som skiljer sig från det man är van vid.
Ibland när jag drömmer mig bort kommer jag på mig själv med att tänka på Norrland. Hur skulle det vara att bo där? Jag ogillar byhålor och "allakänneralla-mentaliteten", jag ogillar kyla och mörker. Men kanske skulle jag hitta många positiva sidor? Kanske skulle det vara mysigt?
Norr är för mig så mycket mer än bara "mysigt". Det är dit mina föräldrar flyttade från skåne för att de hade en sådan kärlek till snön, skidåkningen och friheten. Jag fick förmånen att växa upp i två olika världar med norr på vintern och söder på sommaren och jag älskar verkligen båda. Och trots att jag vet att mitt hjärta vilar i söder så finns det alltid en längtan och ett så otroligt starkt band till norr. Jag älskar tanken på att blicka ut över vidder som är som tagna ur en film, tystnaden i fjällen när jag bara hör min egen andhämtning, känslan av att himlen är så enorm och vetskapen att det faktiskt inte dundrar en tunnelbana tio meter under mina fötter dygnet runt. Det är en trygghet med norr. Och samtidigt en sådan osäkerhet. För jag har allt jag behöver här. Men samtidigt så kan det vara ganska hårt när elen plötsligt går i ett par dagar, huset sakta men säkert blir kallt och snön ligger tung i den 35 gradiga kylan ute. Men jag kan hantera det. För jag är rustad och uppväxt i den miljön. Jag behöver inte vara rädd. För inomhus sprakar en brasa och innuti min varma parkas, en halsuk, päls runt ansiktet och tjocka vantar kan jag gå ut och titta på stjärnhimlen med en miljard små ljuspunkter och norrsken som brinnande flammor från en regnbåge. Det är så mycket mer än bara mysigt. Det är en del av vårt arv och vår kultur som är så olikt allt vad en stad har att erbjuda. Utan att vara pittoreskt eller mjäkigt. Tvärtom så är det mäktigt.
Oj så dåligt. Som om Mälardalen har ett SÅ HELT ANNORLUNDA KLIMAT ÄN UMEÅ tex.
Lilla vän, jag har dagpendlat mellan Umeå o Sthlm länge och den stora skillnaden är att det alltid är svinkallt i Sthlm. ( utom i juni o sep)
Nej ska du tala om annorlunda klimat - säg Asien tex!!
Tröttsamt med "mälardalen" - jag känner människor som ej vågar sig utanför tullarna i Sthlm...då blir dom rädda....och dom som aldrig åker ifrån Söder för då blir dom otrygga. Och det Värsta - ingen vet skillnaden mellan Luleå och Umeå.
Kajsa: Det där låter verkligen speciellt. Jag har ingen sådan känsla för där jag bor och har bott. Jag hoppas att jag får uppleva det någon gång.
Elin: Jo, jag skulle nog vilja påstå att det är ett annat klimat. Annan typ av natur, andra temperaturer. Och jag antar att det fanns snö mer än en dag i sträck förra vintern. Men visst, det är inte lika stora skillnader som mot Asien. Angående städer så har jag alltid bott i medelstorleken, så jag vet inte hur storstadslivet funkar (mer än det jag uppfattat vid snabba besök).
