a feeling of autumn

Det här med fördomar om människor från andra länder blir väldigt intressant när man läser kurser tillsammans med utbytesstudenter och även har bott i korridor tillsammans med ett gäng.

Det första som händer är att alla fördomar försvinner. Vanligtvis är de man har sedan tidigare om folk från andra länder starkt kopplade till invandrare. I Västerås, där jag spenderade mina gymnaieår, klädde sig killarna med invandrarbakgrund som kickers och skrek "hora" efter en. Troligtvis kände de sig sårbara i och med sin situation och var därför tvugna att hävda sig. Det byggde upp en hel del fördomar som inte var särskilt positiva. När jag sedan lärde känna utbytesstudenterna i min korridor blev jag förvånad. De var precis som jag. De försökte inte vara uppkäftiga eller förolämpa mig, utan var enbart trevliga.

Efter ett tag med utbytesstudenter inser man att de har två förkärlekar: att festa och att ragga. De beter sig ungefär som svenskar på utlandssemester (eller svenskar som pluggar utomlands...). Det blir dock lite tröttande i längden. Speciellt när vissa har svårt att i alkoholens rus acceptera ett nej.

Tillslut börjar man se mönster: Asiater säger aldrig nej. Fransmän kan knappt engelska. Tyskar klär sig omodernt. Spanjorer skiter i om du har pojkvän, de ska ändå dansa så nära det bara går. Pakistanier bor 10 personer i en lägenhet och klär sig i kläder som inte passar och var moderna för tjugo år sedan. Indier säger att de ska göra något och skiter i det. Australiensare glider bara med och festar mest.

Och åter igen har man byggt upp helt nya fördomar. Cirkeln är sluten. Vi människor är allt bra tragiska.


Fotnot: Jag har ingenting emot invandrare eller människor från andra länder. Det jag diskuterar är fördomar, och de behöver inte vara sanna. Jag tror på människors lika värde, oavsett var man kommer ifrån eller vems ens föräldrar är.