a feeling of autumn

För ett antal dagar sedan dök ett namn upp i huvudet: Olov Svedelid. Namnet på den författare jag älskade när jag var yngre. Jag läste alla böker av honom som fanns på biblioteket i Norrköping. Jag minns precis var de stod, precis hur omslagen såg ut. Jag minns känslan av att läsa dem. Jag minns till och med vissa händelser i böckerna.

Jag googlade hans namn. Kanske finns det fler böcker? Majoriteten av träffarna hade ett väldigt sorgligt budskap: Svedelid dog i cancer den 22:a september i år. Det är synd, så fruktansvärt synd. Han hade en stor påverkan på min uppväxt och mina tankar. Så pass stor att det är en person jag gärna hade velat träffa i verkligheten.

Jag läste mest hans historiska ungdomsböcker. De gav mig ett stort historiaintresse, länge funderade jag på att bli arkeolog. Nuförtiden underhåller jag det intresset med historiska romaner, vilket fortfarande är en av mina favoritgenrer. Kungar och krig har aldrig riktigt intresserat mig, vem bryr sig om vem som satt på tronen ett visst årtal? Vad jag uppskattar är levnadsöden, vad folk tänkte och vad de gjorde. Det är något som Svedelid verkligen fångade.

Böcker som Striden vid Ringmuren, Mor är ingen häxa, Bränn borgarna, Slottet brinner, Skjut kungen och Jagad! höll mig uppe sent på nätterna. Mina föräldrar hotade att skruva ner sänglampan. Jag är fortfarande övertygad om att det var värt att vara trött dagen efter bara för att få läsa några få, få sidor till.

När jag googlar ser jag att han har skrivit massor av andra böcker, bland annat Hassel-serien. Deckare är inte alls lika intressanta, men kanske kan det vara värt att läsa ändå, jag vet ju att han skriver bra. Till min stora förtjusning ser jag att det finns fler historiska böcker. Det är något jag definitivt ska titta närmare på.

Jag vet vilka böcker jag kommer att rekommendera till mina framtida barn. Tack för en sådan skatt!